Wake with you

Att vakna upp i en verklighet 
som äntligen har mening 
Att svepas in i en varm härlighet 
som äntligen är ens egen. 

Du. Är. Allt.

Peppen

Jag har nu haft praktik sedan i början av november och det är så fruktansvärt roligt. Just nu kan jag inte tänka på annat än att plöja av den sista biten på programmet så jag kan få komma ut och jobba. 

Annars är livet så fruktansvärt bra. Jag känner att allt har fallit på plats och att jag fått mycket tid att tänka och klura. 

Jag mår bra iallafall. Kärlek! 




Nystan.

Jag samlar ihop trådar, genom att en och en plocka upp dem från marken. Lyfter en varsamt, lyfter sedan en annan, för att sedan inse att de alla sitter samman i en enda stor röra. Ju mer jag försöker reda ut detta nystan av olikfärgade trådar som verkar har surrat in sig i allt omkring mig. En enda röra som jag inte får ordning på.

Pepp








Fuck yeah, nu laddar vi om. 

Lev på hoppet

Det lustiga med livet är att det kan förändras så snabbt. Något kan sluta lika fort som det började, en dag kan ändra skepnad på grund av vad som händer under ett fåtal minuter. Vi lever alltid i en tillvaro av total ovisshet, något som vi lär oss att acceptera genom livet. Vi lär oss att aldrig kunna ta något för givet och att alltid gå runt i misstänksamhet. Det som gör det allra värst är att vi faktiskt alltid har en anledning att vara misstänksamma, att vara tveksamma, att tvivla, att tveka just för att det är en värld av ovisshet som vi lever i. En värld där ord inte betyder det som vi tror, där löften och kontrakt är till för att brytas och glädjen aldrig kan tas ut i förskott. Vi lär oss när vi blir vuxna att livet inte är sådär som vi hoppades en gång när vi var yngre. Glädje och lycka är inget konstant tillstånd, trots att det är detta som vi socialiseras in i varje dag. Vi får en bild av att verkligheten och livet alltid ska vara fyllda av glädje, trots att det egentligen är dessa stunder av positiv anda som vi borde värdesätta mer just för att de så sällan förekommer i våra liv. Det kanske inte är något som vi ska se som ett nederlag, att livet inte alltid är fyllt av glädje. Istället handlar det om att värdesätta de stunder i livet som vi är lyckliga och glada. Det viktigaste är att komma ihåg att dessa stunder alltid kommer komma tillbak i våra liv, om vi bara har tålamod och inte ser de dåliga stunderna som ett nederlag. Livet förändras, livet är inte alltid bra. Men genom att acceptera att livet inte bara handlar om lycka, glädje och eufori så kan vi också ta livet för vad det är, nämligen att det inte är helt perfekt.

Oktober

Det går inte att lämna lägenheten en kväll utan att packa ner vantar i väskan, det går inte att cykla utan att ha ett sadelskydd, det går inte att överleva ett seminarium utan stickad kofta. Det är så tydligt att vi är tillbaka till det där som vi nästan hade glömt bort, årstider utan värme och ljus. Samtidigt som dagarna blir kortare och kläderna tjockare så verkar vi krypa in i oss själva. Blickar möts inte lika ofta, armar korsas allt mer samtidigt som vi helst bara vill göra precis det motsatta. Det finns ingenting som gör oss så illa, som nu när vi glömmer bort hur vi vill leva.
 
 

Tankar efter valet

 
Valhelgen 2014 var out of this world, i flera anseenden. Jag fick möjligheten att rösta i riksdagsvalet för andra gången i mitt liv, något som jag verkligen glädjer mig över. Fredagen tillbringade jag på Nalen i Stockholm, där jag såg Partiets turnéavslutning. Där firade vi inför söndagens val.
 
Söndagen var oerhört omtumlande, och idag två dagar efter valet är jag fortfarande helt i kaos. Jag har väldigt svårt att förstå hur allt kunde bli som det blev, men mest av allt känns det omtumlande att vi inte vet hur det politiska landskapet ser ut i Sverige såhär två dagar efter valet. Vi har ingen aning om vilken regering vi kommer ha, vilket inflytande olika partier och konstellationer kommer ha i riksdagen och hur detta kommer påverka oss som bor i Sverige. Hela min tankeverksamhet är i uppror, jag kan inte koncentera mig på mina studier eller sova på nätterna. Hur tusan ska det bli? Hur tusan ska vi kunna få det Sverige som vi alla vill ha efter detta val? Bara tiden kan utvisa vad som kommer ske.
 
Vi satte oss först på Orvar i söndags kväll, men gick sedan till F! och deras valvaka på Galejan i Uppsala. Ett rosa glädjefyllt kalas som avslutades med rätt låg stämning. Vi bestämde oss att go out with a bang, tog en shot för Gudrun och dansade till It's raining men. Det kommer bli bra. Ännu är det inte över!

Slut på sommar

Nätterna blir mörkare, jag sätter på mig strumpbyxor och har fönstret i sovrummet stängt på natten.
Plockar fram halsduken igen, och dricker te med tända ljus. Något tungt växer i bröstet i samband med att tanken på höst kommer fram. Dags för en vardag med allt som en tycks ha glömt bort under sommaren. Plugg med tentor och kurslitteratur, en körig vardag med möten och mejlläsning. Just nu känns det bara jobbigt, men jag hoppas på att det vänder. Att jag börjar känna pepp över terminen, med praktik och roliga kurser, med kårengagemang och rep med band. Vi får hoppas på hösten och att den överraskar oss.
 
 
 

Neonljus

Skratt ekar tillsammans till ett jordskalv
Kyla blir till värme under min tröja
Ögonfransar blir till fjärilsvingar mot din kind
Händer knyts samman till en enhet i neonljusen
 
Drömmar blir till verklighet i en upplyst sommarnatt.
 
 

Livet börjar om

 
Den sista biten av sommaren rullar på. Nu i en ny skepnad, nu i en ny ton och ljussättning. Detta bådar för en fantastisk framtid, en fantastisk höst, ett fantastiskt liv.

Sommarnätter

Jag kan leva med att inte sova mer på hela sommaren
- det kommer fan vara värt det.
 
 
 
 

Mot målet

Herrejössanes, här sitter jag i den sprudlande sommaren. Idag ska jag återigen bege mig till universitetets kalla lokaler för lite hederligt plugg. Just precis, ännu är det inte sommarlov för mig. Har fortfarande ett par kompletteringar kvar och det känns minst sagt dumt att skjuta upp dem till hösten. Så nu kavlar jag upp ärmarna så jag slipper skiten. 
 
Denna termin har minst sagt varit jobbig. Jag har gått genom någon slags existensiell kris kopplat till mina studier, vilket förvisso kanske är rimligt efter 3,5 års studier. Det har varit en raksträcka fram tills denna termin, jag har känt mig säker och i allmänhet övertygad om mitt framtida yrke. Men så börjar jag på mitt andra ämne och så kryper tvivlet fram. Tokigt, minst sagt. 
 
I slutet av veckan borde dock allt vara färdigt från denna helvetestermin. Då kan jag lägga allt det jobbiga som jag gått genom i början av 2014 bakom mig och blicka framåt. Nu är det bara två år kvar, sedan stegar jag ut i arbetslivet som nyexad lärare. 
 
Nu djävlar! 
 
 

Bubblan

När bubblan spricker 
så inser jag
att jag inte har en jävla aning 
om vem jag är utanför
Jag har ingen aning 
om vem jag vill vara 
innanför.
 
ingen. jävla. aning.

Trembling hands

Jag cyklar över solvarm asfalt. Vinden i håret, jackan i cykelkorgen. Livet framför mig, ångesten bakom mig. 
Kan vi inte bara bestämma att allt ska bli bra nu?
 
 

Sommaren och livet

I lördags var det årets första sommardag. Hela uppsala drog undan gardinerna, öppnade fönstret, stack ut nästan och andades i sommarluft. En doft som en knappt kunde komma ihåg för några månader sedan, men som nu känns så självklar. Vi kan sitta i parker hela kvällarna, och vi tycks ha glömt bort hur det var när solen gick ner klockan fyra över staden, nu när vi sitter där i en ljus sommarkväll klockan nio på kvällen. Vi glömmer bort hur vi levde innan den här tiden, den tiden som är nu.
 
 
 

Min profilbild

eggshells

bloglovin
RSS 2.0