Neonljus

Skratt ekar tillsammans till ett jordskalv
Kyla blir till värme under min tröja
Ögonfransar blir till fjärilsvingar mot din kind
Händer knyts samman till en enhet i neonljusen
 
Drömmar blir till verklighet i en upplyst sommarnatt.
 
 

Livet börjar om

 
Den sista biten av sommaren rullar på. Nu i en ny skepnad, nu i en ny ton och ljussättning. Detta bådar för en fantastisk framtid, en fantastisk höst, ett fantastiskt liv.

Sommarnätter

Jag kan leva med att inte sova mer på hela sommaren
- det kommer fan vara värt det.
 
 
 
 

Mot målet

Herrejössanes, här sitter jag i den sprudlande sommaren. Idag ska jag återigen bege mig till universitetets kalla lokaler för lite hederligt plugg. Just precis, ännu är det inte sommarlov för mig. Har fortfarande ett par kompletteringar kvar och det känns minst sagt dumt att skjuta upp dem till hösten. Så nu kavlar jag upp ärmarna så jag slipper skiten. 
 
Denna termin har minst sagt varit jobbig. Jag har gått genom någon slags existensiell kris kopplat till mina studier, vilket förvisso kanske är rimligt efter 3,5 års studier. Det har varit en raksträcka fram tills denna termin, jag har känt mig säker och i allmänhet övertygad om mitt framtida yrke. Men så börjar jag på mitt andra ämne och så kryper tvivlet fram. Tokigt, minst sagt. 
 
I slutet av veckan borde dock allt vara färdigt från denna helvetestermin. Då kan jag lägga allt det jobbiga som jag gått genom i början av 2014 bakom mig och blicka framåt. Nu är det bara två år kvar, sedan stegar jag ut i arbetslivet som nyexad lärare. 
 
Nu djävlar! 
 
 

Bubblan

När bubblan spricker 
så inser jag
att jag inte har en jävla aning 
om vem jag är utanför
Jag har ingen aning 
om vem jag vill vara 
innanför.
 
ingen. jävla. aning.

Trembling hands

Jag cyklar över solvarm asfalt. Vinden i håret, jackan i cykelkorgen. Livet framför mig, ångesten bakom mig. 
Kan vi inte bara bestämma att allt ska bli bra nu?
 
 

Sommaren och livet

I lördags var det årets första sommardag. Hela uppsala drog undan gardinerna, öppnade fönstret, stack ut nästan och andades i sommarluft. En doft som en knappt kunde komma ihåg för några månader sedan, men som nu känns så självklar. Vi kan sitta i parker hela kvällarna, och vi tycks ha glömt bort hur det var när solen gick ner klockan fyra över staden, nu när vi sitter där i en ljus sommarkväll klockan nio på kvällen. Vi glömmer bort hur vi levde innan den här tiden, den tiden som är nu.
 
 
 

Memory

Du vänder på två likadana bitar, ett par du får spara, ett par du får lägga på hög. Du vänder på en bit, du vänder på en annan och de vänds till sist tillbaka igen. Försök kom ihåg vilka du vänt på och vilka som hörde samman.
 
Vänd på bitarna och vänd tillbaka dem igen.

Skärvor

Jag har börjat städa upp röran runt mig nu, plocka upp bitarna av mig själv som ligger utspridda över vardagsrumsgolvet. Plocka upp minimalt små vassa bitar med stor försiktighet. Plocka upp de där mikroskopiska små bitarna, som lätt kan glida in under huden, in i blodomloppet och åka rakt in i hjärtat. Golvet blir tydligare under mig när allt bitar försvinner, och jag ser vissa områden som inte sett dagens ljus på mycket länge. Jag lyfter på bitar som avtäcker sådant som jag inte ens kom ihåg att jag hade, som jag inte har sett på så länge att jag knappt känner igen det. Var det såhär det såg ut? Jag plockar upp de vassa krossade bitarna av mig själv, och samlar dem i en burk med skruvlock En burk som jag kan samla alla skärvor i , sätta locket på och stoppa in allra längst in i ett skåp. Där ingen kan få se bitarna, av det som en gång var, av mig.

Timglas

Tiden passerar, bara rinner förbi.

Vad har hänt på senaste?
Jag har blivit basist, haft dekadenta kvällar med vackra kvinnor, blivit colour of love-informatör, skrivit omtenta, mött valborg och våren, gått på home party med Gudrun och funnit hopp i livet.

Allt kommer bli bra!


 

Maratonlöpare

Jag faller ner i mellanrummen, i diken som ingen vänder blicken till när de susar förbi över vägarna, fast i sitt fokus på slutdestinationen. Som att ligga i diket i ett maratonlopp, och ingen hör eller ser en när de springer förbi med fokuserade steg över asfalten. Ingen vänder blicken, för ingen vill se.

Vårtankar

Det är plötsligt maj och alla verkar stanna upp och fråga sig vad tusan det är som händer.
Vi hänger inte med i veckorna som passerar, då våra hjärtan fortfarande verkar vara inställda på kyla och vinter.
Vi utvecklas inte i samma takt, vi tänker olika, då vissa står med vinterjacka och andra med shorts och väntar på bussen. Vi glömmer bort att titta ut genom fönstret innan vi drar iväg till våra olika sysselsättningar, och glömmer bort att vi nu hamnat i ett annat skede i livet. Ett skede då en vaknar av att solen skiner in mellan gardinerna tidigt på morgonen. Då en tar med sig vantar helt i onödan och dessa bara ligger hela dagen i väskan. Då en glömmer bort att det snart var valborg och får handla på systemet tillsammans med resterande Uppsalabefolkning som också tycks ha glömt att vi faktiskt är där. I våren. En tid på året som präglas av en slags vemodighet och glädje på samma gång. Som det där andetaget innan en kastar sig i vattnet. Vi försöker komma ihåg hur vi var alla andra vårar, men vi tycks ha glömt bort. Om det är smart att gardera sig med en kofta eller ifall vi ska riskera att frysa när natten tränger sig på. Men en dag så kommer vi på hur vi ska vara, ungefär när sommaren kommer. Då det ändå inte spelar någon roll längre.
 
 

Arga Partiet

För ungefär ett år sedan startade vi upp ett nytt punkprojekt. Nu är EP:n här!
Finns på Bandcamp, gå in och lyssna vettja!

Knoppar

Det är knoppar på körsbärsträdet utanför fönstret, och trots att jag inte kommer på vem jag ska ringa för att berätta hur vackert det är, så känns det rätt bra ändå. Gatorna är sopade och min nya cykel rullar som på räls över gator och trottoarer, och skuggorna från träder spelar så vackert mot asfalten. Trots att det är bara jag som ser det, så känns det rätt bra ändå. Solen värmer på jackan när jag är ute och går, och trots att jag går där helt själv, så känns det rätt bra ändå.
 
 

Vindar vänder


Jag tror att allt är på väg att vända. Dagarna blir längre samtidigt som hoppet växer i bröstet. Jag lär mig att skratta åt hela tragiken, och kunna le åt det som förut fick mig att gråta. Jag tror på våren, på vårvinden och hur bra allt kommer bli.

Min profilbild

eggshells

bloglovin
RSS 2.0