Arga Partiet

För ungefär ett år sedan startade vi upp ett nytt punkprojekt. Nu är EP:n här!
Finns på Bandcamp, gå in och lyssna vettja!

Knoppar

Det är knoppar på körsbärsträdet utanför fönstret, och trots att jag inte kommer på vem jag ska ringa för att berätta hur vackert det är, så känns det rätt bra ändå. Gatorna är sopade och min nya cykel rullar som på räls över gator och trottoarer, och skuggorna från träder spelar så vackert mot asfalten. Trots att det är bara jag som ser det, så känns det rätt bra ändå. Solen värmer på jackan när jag är ute och går, och trots att jag går där helt själv, så känns det rätt bra ändå.
 
 

Vindar vänder


Jag tror att allt är på väg att vända. Dagarna blir längre samtidigt som hoppet växer i bröstet. Jag lär mig att skratta åt hela tragiken, och kunna le åt det som förut fick mig att gråta. Jag tror på våren, på vårvinden och hur bra allt kommer bli.

Plötsligt glömmer jag bort hur man andas

Nikotin i kroppen, alkohol i blodet
Jag dansar för nära, samtidigt för långt bort
Hjärtat slår för snabbt, jag klarar inte av det
Kvällen går för snabbt, kvällen är för kort
Med mina svaga knän kan jag knappt stå upp
men jag fortsätter genom natten
 
Att skratta genom nätter,  gråta genom dagar
- vi kommer alltid ha något att drömma om
 
 
 

Från snökaos till vårsol

Vädret har växlat
Blickar har flackat
Varma halsdukar tas av och på
Elementet har kallnat
För att sedan koka
Samtidigt som gardiner dras för
Grusade gångar sopas
och grusas igen
Tygskorna ställs in i garderoben
Krokusar täcks över
för att täckas av igen
Jackan knapps hela vägen upp i halsen

Det är inte över förrän det är över.

Mars

Veckorna passerar så fort, dagarna bara rinner iväg. Jag hinner inte hänga med i utvecklingen utanför fönstret, där våren verkar ta sina stormsteg framåt. Såhär efter att tentan är skriven sitter jag i ett likgiltigt och tomt tillstånd, utan att riktigt veta vad jag ska göra av dagarna, trots att det finns så mycket att göra, så mycket att ta tag i. Men precis som man brukar så blundar man och trivs bättre med att dra för gardinerna, för att man inte riktigt känner att man är redo för utvecklingen. Istället tar jag långa promenader när mörkret faller, där jag promenerar ensam genom stan med musik högt i lurarna. Kanske hinner jag ifatt någon gång.
 
Men de senaste veckorna har jag iallfall gjort detta:
 
Fyllt 23 år och skrivit tentamen i svensk grammatik.
 
Tatuerat mig på internationella kvinnodagen. Det klassiska "We can do it" blev det!
 
Haft födelsedagsfest!

Gått på manifestation mot fascism och nazism efter händelserna i Malmö mellan 8:e och 9:e mars.
 
Samt tagit hand om min sura katt som blev kastrerad i tisdags.
 
 

Glöm inte bort att lyfta blicken

I veckor har jag stirrat ner i marken på mina fötter
som stampat hårt i grus, slask och snö
I natten har jag haft svårt att se
att urskilja kängorna mot marken i mörkret
Tills jag plötsligt kommer av mig
och får för mig att se upp från marken
Jag ser upp mot himlen och ser stjärnorna
 
Kanske handlar det bara om hur man ser på saken.

Vitt ljus i mörkret

Datorskärmen lyser vit framför mig, tangenterna rör jag inte. Det verkar bli svårare och svårare att sätta ord på allt efter varje dag som går. Det finns inga ord i huvudet, inga ord i fingrarna, inga ord i munnen. Allt bara fylls av den där satans tystnaden, tomheten och ett vitt ark på en dator i ett mörkt rum som tycks stirra på mig. Stirra på mig, se rakt genom mig, skratta åt mig. Ord som inte orkar bli skrivna varken på tangenter, i bläck eller i blyerts. Ord som varken vill bli sagda via telefon, som viskningar eller som skrik rakt mot en annan människas ansikte. Allt är bara tyst. Allt lyser vitt mot mig, där jag sitter i natten i ett mörkt rum i tystnaden som jag inte ville ha. Tystnaden som följer efter mig, tystnaden som växer i mitt bröst efter varje dag som går samtidigt som orden som aldrig kommer ut tycks växa likt tumörer i hela kroppen. Att inte kunna sova, inte kunna tänka, inte kunna tänka på annat än att man vill tänka det man inte kan tänka. Att sitta och stirra på en skärm som aldrig kommer säga något, en skärm som aldrig någonsin kommer forma de ord jag vill. Att sitta och stirra på en vit skärm i mörkret tills batteriet dör och rummet bara är mörkt. Då känner jag bara orden som rinner genom blodet, forsar genom huvudet, ut i varje led och lem i hela kroppen. Det kommer alltid vara där, det kommer aldrig försvinna. Orden som aldrig försvinner, som aldrig blir sagda.

I’m drowning, and you’re standing three feet away screaming ”learn how to swim”.

 
Dekadensen är ett faktum.
 

Vi glömmer nog alla bort vilka vi är strax efter midnatt

Jag greppar efter trådar som aldrig någonsin nått mig. Jag famlar panikartat efter det, eller någonting som kan hindra mig från att falla ner mot den kalla marken, som tycks verka allt mer skrämmande efter varje dag och natt som passerar. Allt efter att dagar och nätter passerar klättrar jag högre och högre upp samtidigt som avståndet till marken blir allt längre. Avståndet mellan mig och verkligheten verkar suddas ut mer och mer, och jag vet inte längre om jag vill se vad som försiggår. Jag vet inte ens om vem jag är längre, men vem fan vet det egentligen?
 
 

Grammatikböcker och zipnyckelkaffe

Det nya året har inlett sin andra månad. Jag börjar finna mig till rätta i Engelska Parkens korridorer, där jag ständigt hittar nya passager och vägar till lektionssalarna. Jag dricker zipnyckel-kaffe och tillbringar timmar framför svenska grammatikböcker och ett worddokument med skrivuppgifter. Dagarna och veckorna går så fort, samtidigt som nätterna verkar bli längre än någonsin. Försöker roa mig med serier och Stenmark när sömnen inte vill hitta mig i småtimmarna.

Snart hittar jag nog meningen med alltihop.
 
 
 

You’re not really an adult at all. You’re just a tall child holding a beer, having a conversation you don’t understand. – Dylan Moran

Vi drömmer
Vi glömmer
Vi hoppas
Vi låtsas
 
 
 
 

Det går bra nu

 
Insparken på lärarprogrammet är i full gång och det slår hårt mot både lever och plånbok. Men faktumet är att det nog inte finns något roligare än det här, att umgås dagarna genom med massa övertrevliga lärarstudenter och visa dem vår fina stad. Sedan en vecka tillbaka har vi haft aktiviteter var och varannan dag, och man blir ju lika jäkla glad varje gång man träffar sitt fina gäng. Så det är så min vardag ser ut just nu. Jag har börjat läsa svenska nu, eftersom jag nu är helt färdig med samhällskunskapen. Så nu väntar två års studier svenska, sedan stundar examensterminen. 

Lärarpower!
 

Man dansar däruppe – klarvaket är huset fast klockan är tolv. Då slår det mig plötsligt att taket, mitt tak, är en annans golv. – Nils Ferlin

Vi dricker för mycket vin samtidigt som vi drömmer oss bort till en värld som inte är vår.
Vi stampar i våra grova kängor på ett dansgolv med massor av folk,
där allas ansikten verkar vara bekanta och främmande på samma gång.
Jag vet inte vart jag ska vända blicken, för många ögon som vill mig något
För många lampor som blinkar, för många kjolar som svänger.
Jag vet inte vem jag är, men jag vet iallafall vart jag vill.

Sammanfattning 2013

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag flyttade för första gången in i en alldeles egen lägenhet med förstahandskontrakt. Helt fantastiskt! Dessutom skaffade jag ett alldeles eget husdjur för första gången.

Höll du några av dina nyårslöften?
Nej, förmodligen inte.

Blev någon av dina vänner förälder i år?
Nej, inte vad jag vet!

Dog någon som stod dig nära?
Nej, som tur var inte!

Vilka länder besökte du?
Grekland och England blev det detta år!

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha 2014?
Kanske lite mindre drama. Det får vi hoppas på nästkommande år!

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
2 april. Då jag klev in i lägenheten för första gången. Dessutom 27:e oktober då jag träffade Tetris för första gången.

Vad var din största framgång 2013?
Jag skulle nog påstå att det är hela ordförandegrejen med LÄRA som har varit det som har varit den största framgången.

Största misstaget?
 Att jag har förträngt och blundat väldigt mycket för saker detta år. Det är aldrig bra att blockera saker.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nä, jag har haft en infektion i foten, men annars inget.

Bästa köpet?
Förutom världens finaste katt så är det alla second hand-fynd. Som tevebord, lampor, husgeråd, you name it.

Vad spenderade du mest pengar på?
Inredning, helt klart. Så blir det när man flyttar in i en egen lägenhet för första gången.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Återigen, lägenheten. Men dessutom en fantastiskt rolig sommar och att jag blev en catmama.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2013?
Imagine dragons - Radioactive
Bastille - Pompeii
Passenger - Life's for the living
Veronica Maggio - Dallas
Tallest man on earth - The Dreamer

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare, antar jag!

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hade varit mer öppen mot mig själv när det kom till mina känslor och att jag hade låtit mig själv vara sårbar

Vad önskar du att du gjort mindre?
Förträngt.

Hur tillbringade du julen?
hemma med familjen.

Blev du kär i år?
Nej.

Hur många förhållanden?
Ett.

Favoritprogram på tv?
På spåret, hehe.

Bästa boken du läste i år?
Har ju inlett läsandet av Sagan om is och eld. Riktigt jävla bra läsning!

Största musikaliska upptäckten?
Bastille, Imagine Dragons, Tallest man on earth, Passenger.

Något du önskade dig och fick?
En katt och en lägenhet!

Något du önskade dig men inte fick?
Tur i kärlek, haha!

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jag var på Blåsenhus och pluggade!

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Att jag hade haft lite mer tur i kärlek förmodligen!

Hur skulle du beskriva din stil år 2013?
Svarta klänningar, stora halsband, en del skjortor och stort hår!

Vad fick dig att må bra?
Familjen, vännerna, lägenheten, katten.

Vem saknade du?
Både Lisa, Camilla och Johanna som flyttade till Lund.

De bästa nya människorna du träffade?
Massa pluggvänner och reccar!

Årets film?
Gravity!

Årets sötaste?
Tetris. (ok, lite crazy cat lady)

Årets största kärlek?
Erik.

Årets besvikelse?
Att ett förhållande som jag trott mycket på föll samman. Synd som fan!

Årets bästa?
Vännerna!

Årets snällaste?
Min familj.

Årets fest?
Januariinsparkens avslutning på Norrlands 04-släpp, Inflyttningsfesten, den episka utekvällen med Jocke, Sonja mfl, Norrlands för några veckor sedan.


Årets citat?
"Det viktiga är inte vad som kommer in på lärarprogrammet, det viktiga är vad som kommer ut"
 
 Nyårsafton för ett år sedan. Hoppfull för framtiden!

Min profilbild

eggshells

bloglovin
RSS 2.0