Oktober

Det går inte att lämna lägenheten en kväll utan att packa ner vantar i väskan, det går inte att cykla utan att ha ett sadelskydd, det går inte att överleva ett seminarium utan stickad kofta. Det är så tydligt att vi är tillbaka till det där som vi nästan hade glömt bort, årstider utan värme och ljus. Samtidigt som dagarna blir kortare och kläderna tjockare så verkar vi krypa in i oss själva. Blickar möts inte lika ofta, armar korsas allt mer samtidigt som vi helst bara vill göra precis det motsatta. Det finns ingenting som gör oss så illa, som nu när vi glömmer bort hur vi vill leva.
 
 

Tankar efter valet

 
Valhelgen 2014 var out of this world, i flera anseenden. Jag fick möjligheten att rösta i riksdagsvalet för andra gången i mitt liv, något som jag verkligen glädjer mig över. Fredagen tillbringade jag på Nalen i Stockholm, där jag såg Partiets turnéavslutning. Där firade vi inför söndagens val.
 
Söndagen var oerhört omtumlande, och idag två dagar efter valet är jag fortfarande helt i kaos. Jag har väldigt svårt att förstå hur allt kunde bli som det blev, men mest av allt känns det omtumlande att vi inte vet hur det politiska landskapet ser ut i Sverige såhär två dagar efter valet. Vi har ingen aning om vilken regering vi kommer ha, vilket inflytande olika partier och konstellationer kommer ha i riksdagen och hur detta kommer påverka oss som bor i Sverige. Hela min tankeverksamhet är i uppror, jag kan inte koncentera mig på mina studier eller sova på nätterna. Hur tusan ska det bli? Hur tusan ska vi kunna få det Sverige som vi alla vill ha efter detta val? Bara tiden kan utvisa vad som kommer ske.
 
Vi satte oss först på Orvar i söndags kväll, men gick sedan till F! och deras valvaka på Galejan i Uppsala. Ett rosa glädjefyllt kalas som avslutades med rätt låg stämning. Vi bestämde oss att go out with a bang, tog en shot för Gudrun och dansade till It's raining men. Det kommer bli bra. Ännu är det inte över!

Slut på sommar

Nätterna blir mörkare, jag sätter på mig strumpbyxor och har fönstret i sovrummet stängt på natten.
Plockar fram halsduken igen, och dricker te med tända ljus. Något tungt växer i bröstet i samband med att tanken på höst kommer fram. Dags för en vardag med allt som en tycks ha glömt bort under sommaren. Plugg med tentor och kurslitteratur, en körig vardag med möten och mejlläsning. Just nu känns det bara jobbigt, men jag hoppas på att det vänder. Att jag börjar känna pepp över terminen, med praktik och roliga kurser, med kårengagemang och rep med band. Vi får hoppas på hösten och att den överraskar oss.
 
 
 

Neonljus

Skratt ekar tillsammans till ett jordskalv
Kyla blir till värme under min tröja
Ögonfransar blir till fjärilsvingar mot din kind
Händer knyts samman till en enhet i neonljusen
 
Drömmar blir till verklighet i en upplyst sommarnatt.
 
 

Livet börjar om

 
Den sista biten av sommaren rullar på. Nu i en ny skepnad, nu i en ny ton och ljussättning. Detta bådar för en fantastisk framtid, en fantastisk höst, ett fantastiskt liv.

Sommarnätter

Jag kan leva med att inte sova mer på hela sommaren
- det kommer fan vara värt det.
 
 
 
 

Mot målet

Herrejössanes, här sitter jag i den sprudlande sommaren. Idag ska jag återigen bege mig till universitetets kalla lokaler för lite hederligt plugg. Just precis, ännu är det inte sommarlov för mig. Har fortfarande ett par kompletteringar kvar och det känns minst sagt dumt att skjuta upp dem till hösten. Så nu kavlar jag upp ärmarna så jag slipper skiten. 
 
Denna termin har minst sagt varit jobbig. Jag har gått genom någon slags existensiell kris kopplat till mina studier, vilket förvisso kanske är rimligt efter 3,5 års studier. Det har varit en raksträcka fram tills denna termin, jag har känt mig säker och i allmänhet övertygad om mitt framtida yrke. Men så börjar jag på mitt andra ämne och så kryper tvivlet fram. Tokigt, minst sagt. 
 
I slutet av veckan borde dock allt vara färdigt från denna helvetestermin. Då kan jag lägga allt det jobbiga som jag gått genom i början av 2014 bakom mig och blicka framåt. Nu är det bara två år kvar, sedan stegar jag ut i arbetslivet som nyexad lärare. 
 
Nu djävlar! 
 
 

Bubblan

När bubblan spricker 
så inser jag
att jag inte har en jävla aning 
om vem jag är utanför
Jag har ingen aning 
om vem jag vill vara 
innanför.
 
ingen. jävla. aning.

Trembling hands

Jag cyklar över solvarm asfalt. Vinden i håret, jackan i cykelkorgen. Livet framför mig, ångesten bakom mig. 
Kan vi inte bara bestämma att allt ska bli bra nu?
 
 

Sommaren och livet

I lördags var det årets första sommardag. Hela uppsala drog undan gardinerna, öppnade fönstret, stack ut nästan och andades i sommarluft. En doft som en knappt kunde komma ihåg för några månader sedan, men som nu känns så självklar. Vi kan sitta i parker hela kvällarna, och vi tycks ha glömt bort hur det var när solen gick ner klockan fyra över staden, nu när vi sitter där i en ljus sommarkväll klockan nio på kvällen. Vi glömmer bort hur vi levde innan den här tiden, den tiden som är nu.
 
 
 

Memory

Du vänder på två likadana bitar, ett par du får spara, ett par du får lägga på hög. Du vänder på en bit, du vänder på en annan och de vänds till sist tillbaka igen. Försök kom ihåg vilka du vänt på och vilka som hörde samman.
 
Vänd på bitarna och vänd tillbaka dem igen.

Skärvor

Jag har börjat städa upp röran runt mig nu, plocka upp bitarna av mig själv som ligger utspridda över vardagsrumsgolvet. Plocka upp minimalt små vassa bitar med stor försiktighet. Plocka upp de där mikroskopiska små bitarna, som lätt kan glida in under huden, in i blodomloppet och åka rakt in i hjärtat. Golvet blir tydligare under mig när allt bitar försvinner, och jag ser vissa områden som inte sett dagens ljus på mycket länge. Jag lyfter på bitar som avtäcker sådant som jag inte ens kom ihåg att jag hade, som jag inte har sett på så länge att jag knappt känner igen det. Var det såhär det såg ut? Jag plockar upp de vassa krossade bitarna av mig själv, och samlar dem i en burk med skruvlock En burk som jag kan samla alla skärvor i , sätta locket på och stoppa in allra längst in i ett skåp. Där ingen kan få se bitarna, av det som en gång var, av mig.

Timglas

Tiden passerar, bara rinner förbi.

Vad har hänt på senaste?
Jag har blivit basist, haft dekadenta kvällar med vackra kvinnor, blivit colour of love-informatör, skrivit omtenta, mött valborg och våren, gått på home party med Gudrun och funnit hopp i livet.

Allt kommer bli bra!


 

Maratonlöpare

Jag faller ner i mellanrummen, i diken som ingen vänder blicken till när de susar förbi över vägarna, fast i sitt fokus på slutdestinationen. Som att ligga i diket i ett maratonlopp, och ingen hör eller ser en när de springer förbi med fokuserade steg över asfalten. Ingen vänder blicken, för ingen vill se.

Vårtankar

Det är plötsligt maj och alla verkar stanna upp och fråga sig vad tusan det är som händer.
Vi hänger inte med i veckorna som passerar, då våra hjärtan fortfarande verkar vara inställda på kyla och vinter.
Vi utvecklas inte i samma takt, vi tänker olika, då vissa står med vinterjacka och andra med shorts och väntar på bussen. Vi glömmer bort att titta ut genom fönstret innan vi drar iväg till våra olika sysselsättningar, och glömmer bort att vi nu hamnat i ett annat skede i livet. Ett skede då en vaknar av att solen skiner in mellan gardinerna tidigt på morgonen. Då en tar med sig vantar helt i onödan och dessa bara ligger hela dagen i väskan. Då en glömmer bort att det snart var valborg och får handla på systemet tillsammans med resterande Uppsalabefolkning som också tycks ha glömt att vi faktiskt är där. I våren. En tid på året som präglas av en slags vemodighet och glädje på samma gång. Som det där andetaget innan en kastar sig i vattnet. Vi försöker komma ihåg hur vi var alla andra vårar, men vi tycks ha glömt bort. Om det är smart att gardera sig med en kofta eller ifall vi ska riskera att frysa när natten tränger sig på. Men en dag så kommer vi på hur vi ska vara, ungefär när sommaren kommer. Då det ändå inte spelar någon roll längre.
 
 

Min profilbild

eggshells

bloglovin
RSS 2.0